Man tackar inte nej till en tunnbrödsrulle

Det var sent en fredag, magen börja knorra,
stan var kall och kvällen kändes rätt så torra.
Neonskylten blinka, doften låg så tung,
mos och rostad lök – jag blev genast ung.

Allting annat kan få vänta,
dietplaner tar vi sen,
för när suget riktigt sätter in
då vet man var man går min vän.

Man tackar inte nej till en tunnbrödsrulle,
när livet känns som mest på sned och lite struligt.
Med räksallad och senap, bostongurka med,
det är ren och skär poesi i varje bröd.
Nej man tackar inte nej, det vore dumt och fullt av trubbel –
man tackar inte nej till en tunnbrödsrulle!

Det är enkelt, det är stort, det är norrlands själ,
det är barndomsminnen i ett bröd så väl.
En korv som ligger tryggt i sitt varma bo,
lite mos som säger: “stanna här och ro.”

Allting annat kan få vänta,
världen snurrar som den vill,
men med första tuggan vet man
att man lever lite till.

Man tackar inte nej till en tunnbrödsrulle,
när plånboken är tunn och hjärtat lite mulligt.
Med rostad lök som knastrar så fint,
och ketchup som rinner diskret på sned.
Nej man tackar inte nej, inte ens i dubbel –
man tackar inte nej till en tunnbrödsrulle!

Vissa jagar stjärnor, andra fin meny,
men ge mig en lucka med grilldoft i by.
Det är kärlek utan krusidull,
inrullad lycka i ett mjukt tunnbrödshull.

Man tackar inte nej till en tunnbrödsrulle,
det är livets lilla seger i en värld så knasig.
Så höj din korv mot himlen, låt smaken bli din hyllning,
för vissa saker vet man bara – det är ingen gissning.
Nej man tackar inte nej, det är livets gyllne regel –
man tackar inte nej till en tunnbrödsrulle!